Manligt och
kvinnligt 1
Låt oss säga att en
kille, vid namn Roger, är attraherad av en tjej som vi kan kalla Helena.
Han frågar om de ska gå på bio; hon säger ja; de har en kul kväll
ihop. Några kvällar senare bjuder Roger ut Helena på middag, och åter
igen har de en härlig kväll. De fortsätter att träffa varandra gång
efter gång, och efter ett tag är det ingen utav de två som träffar någon
annan.
Och så, en kväll då
de är i bilen på väg hem, slår en tanke Helena, och, utan att tänka
sig för säger hon: "Inser du att i kväll så är det exakt sex månader
sedan vi började gå ut tillsammans?"
Tystnad följer i
bilen, och Helena tycker att det blivit väldigt tyst. Hon tänker för
sig själv: Jösses, jag undrar om det stör honom att jag sa så. Kanske
känner han sig inspärrad i vår relation; kanske tror han att jag försöker
dra in honom i något bindande, som han inte är redo för.
Och Roger tänker: Jösses.
Sex månader.
Och Helena tänker:
Fast....jag är heller inte säker på att jag vill ha en relation som den
här. Ibland önskar jag att jag hade lite mer rum för mig själv, så
att jag skulle kunna fundera på om jag verkligen vill vara med på det här,
när vi stadigt är på väg mot ..... ja, vad är vi på väg mot?
Kommer vi att fortsätta
att träffa varandra på den här nivån av intimitet? Är vi på väg mot
ett äktenskap? Mot barn? Mot ett liv tillsammans för evigt? Är jag redo
för att göra ett sådant val? Känner jag verkligen den här personen?
Och Roger tänker:...
så det blir... låt se nu ...februari då vi började gå ut med
varandra, ja just det, det kommer jag ihåg, det var precis efter att jag
hade lämnat in bilen på service, och det menar ... få kolla mätaren
... Jävlar! Jag borde ha bytt olja för bra länge sen!
Och Helena tänker:
Han är upprörd. Jag kan se det på hans ansikte. Kanske jag tolkar det här
helt fel! Kanske vill ha ut mer utav vår relation.. Mer intimitet, mer hängivelse;
kanske upptäckte han - även innan jag själv gjorde det - att jag var
reserverad. Ja, så måste det vara. Det är därför hans inte vill säga
något om sina egna känslor. Han är rädd för att bli bränd.
Och Roger tänker: Och
jag ska be dem kolla på hjulställningen igen.. Jag bryr mig inte om vad
de där idioterna säger, det är fortfarande inte bra. Och jag hoppas att
de inte skyller på det kalla vädret den här gången. Vadå kallt väder,
förresten? Det är 24 plus ute, och den här bilen rycker som en förbaskad
sopbil, och jag som betalade de där inkompetenta tjuvarna 5000 spänn.
Och Helena tänker:
Han är arg. Och jag kan inte klandra honom. Jag skulle varit arg också.
Rasande. Gud, jag känner mig så skyldig, då jag drar med honom in i något
sådant här, men jag kan inte hjälpa mina känslor för det här. Jag är
helt enkelt inte säker...
Och Roger tänker: De
kommer antagligen att säga att det bara är 90-dagars garanti. Det är
precis vad de kommer att säga, de fula illrarna.
Och Helena tänker:
Kanske är jag för idealistisk, väntar på att en riddare ska komma
ridande på sina vita häst, när jag sitter bredvid en perfekt kille, en
person som jag tycker om att va med på min lediga tid, en person som jag
verkligen bryr mig om, en person som bryr sig om mig. En person som pinas
just nu, på grund av min egocentriska skolflicksdröm.
Och Roger tänker:
Garanti? De vill ha en garanti? Jag ska ge dem en sjuhelvetes garanti! Jag
ska ta deras garanti och stoppa upp den i deras ...
"Roger," säger
Helena högt.
"Va?" säger
Roger överraskat.
"Tortera inte dig
själv sådär," säger hon, på samma gång som hennes ögon börjar
svämma över av tårar. "Kanske skulle jag .. Åh Gud, jag känner
mig så ......"
(Helena vänder sig
bort, gråtande.)
"Va?" säger
Roger.
"Jag är en
idiot," snyftar Helena. "Jag menar, jag vet att det inte kommer
någon riddare. Jag vet det. Det är så dumt. Det kommer ingen riddare,
och det kommer ingen vit häst."
"Kommer det ingen
häst?' säger Roger.
"Du tror att jag
är vrickad, eller hur?" säger Helena.
"Nej!" säger
Roger, överlycklig över att äntligen veta ett bra svar.
"Det är bara det
... att jag .. jag behöver mer tid," säger Helena..
En 15 sekunders paus följer
där Roger, hårt tänkande, försöker komma på ett säkert svar.
Slutligen kommer han på ett som han tror kan fungera.)
"Ja," säger
han.
(Helena, djupt rörd,
rör försiktigt vid hans hand.)
"Åh, Roger,
tycker du verkligen så?" säger hon.
"Om vad?" säger
Roger.
"Om tiden,"
svarar Helena.
"Aha," säger
Roger. "Ja." (Helena vänder sig mot honom och stirrar djupt in
i hans ögon, och får honom därmed att bli otroligt nervös inför vad
hon kommer att säga härnäst, särskilt om det innehåller ordet häst.)
Slutligen säger hon:
"Tack,
Roger,"
"Tack själv,"
säger Roger.
Roger kör hem Helena,
där hon slänger sig på sin säng där hon, en konfliktsfull, torterad
själ, gråter tills solen går upp, medan Roger, då han kommer till sin
lägenhet, tar fram ett paket med Ballerina, sätter på teven och faller
genast i djup koncentration då han får se en repris av en tennismatch
mellan två som han aldrig hört talas om. En liten röst i hans bakhuvud
säger att något viktigt hände i bilen denna kväll, men Roger är
ganska säker på att han aldrig skulle kunna komma på vad det var, så
han beslutar sig för att det är bäst att han inte tänker mer på det.
(Detta är också
Rogers policy angående världssvälten.)
Följande dag kommer
Helena att ringa sin bästa vän, kanske hennes två bästa vänner, och
de kommer att prata om det som hände i bilen i går kväll sex timmar i
sträck. In i minsta detalj kommer de att analysera allt som hon sa och
allt som han sa, de kommer att gå över det om och om igen, utforska
varje detalj, ord, uttryck, och gest för nyanser av betydande mening. De
kommer att fortsätta diskutera det här, från och till, under de följande
veckorna, kanske till och med månaderna, men kommer inte att komma fram
till några bastanta slutledningar. Ej heller kommer de att tråkas ut av
det.
Roger, å andra sidan,
kommer att göra en kort paus precis före sin serve i squash, som han
spelar med en utav Helenas äldsta vänner, rynka sin panna,
och säga: "Viktor, har
Helena någonsin haft en häst?"
