Läxa nummer 1.

En kråka satt i toppen på ett träd, och gjorde ingenting speciellt. En liten kanin fick syn på honom och frågade:
¨”Kan inte jag också sitta som du, och göra ingenting speciellt?”
Kråkan svarade: ”Visst, varför inte.”
Så kaninen satte sig på marken, och gjorde ingenting alls, precis som kråkan.
Plötsligt dök det upp en räv som kastade sig över kaninen och åt upp honom.

Sensmoral: För att kunna sitta och göra ingenting speciellt, måste du sitta i toppen.

Läxa nummer 2.

En kalkon snackade med en tjur.
”Jag skulle så gärna vilja komma upp i toppen, men jag orkar inte” suckade kalkonen.
”Tja, varför tar du inte och äter lite av min skit?” svarade tjuren. ”Den innehåller en massor med näring”

Kalkonen pickade lite i skiten och upptäckte att den faktiskt gav honom ork att ta sig upp på första grenen. Nästa dag, efter att ha ätit lite mer skit tog han sig upp till nästa gren.

Slutligen, efter en tid, hade han tagit sig upp till toppen och satt  och kromade sig.

Självklart blev den tjusiga kalkonen snart upptäckt av en jägare som tog fram bössan och sköt ner kalkonen.

Sensmoral: Att äta och prata skit kanske kan hjälpa dig till toppen, men det kan inte hålla dig kvar där.

Läxa nummer 3. 

När kroppen gjordes för första gången ville alla vara chef.
Hjärnan sa: ”Jag borde vara chef. Jag kontrollerar ju alla kroppens funktioner!”
Fötterna sa: ”Vi ska bestämma! Vi bär ju omkring på hela kroppen, även hjärnan, dit den ska.”
Händerna sa: ”Vi borde bestämma eftersom vi gör allt arbete och tjänar alla pengar.”
Och så fortsatte det - hjärtat, lungorna, ögonen - ända till rövhålet sa:

”JAG SKA VARA CHEF”

Alla vred sig av skratt - ett rövhål som chef! Rövhålet blev surt och började strejka, blockerade sig själv och slutade fungera. På en relativ kort tid blev ögonen vindögda, händerna knöt sig krampaktigt, hjärtat och lungorna råkade i panik och hjärnan fick feber.

Till slut bestämde de sig för att rövhålet skulle få bli chef i alla fall.

Sensmoral: Du behöver inte vara hjärnan för att vara chef, det räcker med att producera en massa skit!

EN LITEN SAMHÄLLSBESKRIVNING

En man i en varmluftsballong insåg att han kommit vilse. Han minskade höjden och såg en kvinna nere på marken. Han sänkte sig ytterligare ner och ropade:

– Ursäkta, kan du hjälpa mig? Jag hade avtalat ett möte med en vän för en timme sedan men vet inte var jag befinner mig. Kvinnan nedanför  svarade: 

– Du är i en varmluftballong cirka trettio fot över havet på 55 41 47 nordlig bredd och 10 12 47   västlig längd.

- Du måste vara tekniker, sade mannen.

– Det är jag, sade kvinnan. Hur visste Du det?

– Tja, sade mannen. Allt du har sagt är tekniskt korrekt, men jag har ingen aning om vad jag skall ha det till, och faktum är, att jag fortfarande är vilse. Det enda jag fått ut av din hjälp är att du försenat mig ytterligare. Kvinnan nedanför konstaterade:

– Du måste sitta i ledningen, i direktionen.

– Det gör jag, sade ballongskepparen. Hur kunde Du veta det?

– Det är enkelt. Du vet inte var du är eller vart du skall. Du har stigit uppåt med hjälp av en stor mängd varm luft. Du har träffat ett avtal som du inte är i stånd att klara av att hålla och förväntar dig att människor  under dig skall lösa ditt problem. Faktum är att du befinner dig i samma situation nu som du gjorde innan vi möttes, men nu är det plötsligt mitt fel.